I söndags var vi bjudna på middag hos mamma.
I lördags kväll stod jag ett antal timmar i köket och knåpade ihop hembakade cupcakes med bas av vit sugarpaste och spritsad creamcheese frosting jag färgat grön.
En hel del jobb,MEN som jag ville göra eftersom jag ville bjuda de andra på dom.
MEN inget jag någonsin gör om!
För när jag glad i hågen överlämnade dom,hamnade dom på diskmaskinen och glömdes bort..tills jag frågade om dom var satta i kylen.Så då kom ju folket på jaha javisst ja...
Medan JAG då plockade upp dom,stod några runt o bara glodde precis som jag inte var klok som kom dragandes med nåt sånt..
Och den ENDA som ens SMAKADE av dom var lilla dottern.DÅ får man en klump i bröstet.
På söndagen hämtade jag först ut mitt tredje par vinnarglasögon från LENSWAY.
Denna vinsten hade jag gett till dottern eftersom hon sagt hennes gått sönder.Baserat på hennes tycke och smak hade jag valt ut ett par röda KAM DILLON design bågar,värde ca 900 kr och skickat in hennes recept.
Klumpen i bröstet växte under kvällen,och efter middagen blev det STOR konflikt med stora dottern och min mellansyster.
ÄNTLIGEN fick hon öst ur sej en del av sitt agg mot mej.Hon har alltid hatat mej,mitt första minne av hennes hat är från när jag var 6 år gammal...
ÅTERIGEN fick jag höra att jag skulle ut o jobba och se till ta ANSVAR för STORA dottern som snart är 21 år gammal och ALLTSÅ vuxen.Hon har minsann alltid fått jobba.Ja,men HON har minsann inte 5 olika sjukdomsdiagnoser varav 2 är klassade som funktionshinder och smärtsamma att leva med.
Stora dottern då..ja henne vete fan vad det är med.Hennes humör har sista tiden varit sjukt och konstigt och allmänt besynnerligt.
Nu betedde hon sej extremt hotfullt mot mej,så då tog jag beslutet köra hem.
Det finns gränser för vad man orkar.
Innan jag gick sa jag till min mamma att HON måste börja sätta gränser.
Jag SKA INTE BEHÖVA känna mej som en outsider i min egen familj.Men jag gör det,lika mycket i dag som för 20 år sedan...
Hon sa att jag VET ju hurdana dom är,men det är INGEN ursäkt för att INTE sätta gränser i sitt hem.Det gör det inte mer tillåtet att jag vet det och det ska framför inte allt behöva vara så här.
När jag kom ner i bilen satt jag nog en kvart och grät innan jag ens kunde klara av starta bilen.Och färden hem blev tröttsam.
På hela veckan har jag inte pratat med någon av dom,fram tills mamma ringde i kväll.Då sa jag till henne att HON inte bara kan hålla tyst och vara så konflikträdd för dom 2 att mobbingen mot MEJ ska fortgå.Men hon säger hon är rädd för dotterns humör,att hon börjar gapa och ha sej så fort hon säger ifrån så det är bäst vara tyst.
Hon låtsas inte märka vad som händer mot mej för det är väl lättast så.
Jag sa ifrån nu att äldsta systern kan jag träffa då o då för hon var den enda som stod upp i försvar och hjälp till mej.
Men jag ORKAR inte och KLARAR inte av mer av en dysfunktionell samling personer som bara attackerar så fort det går.
Jag förstår INTE VARFÖR min mellansyster är så hatisk mot mej.
Problemet är nog att jag föddes.
Idag hade jag långt samtal med fröken i skolan,vi hade möte om något helt annat,men kom in på att jag inte har någon alls att hjälpa mej vid de tillfällen jag behöver.Jag har aldrig någon som kan vara barnvakt när jag behöver hjälp tex.Hon hade svårt förstå att man kan vara så ensam som jag är,att ens familj gör så här.
Hon blev ganska så upprörd och ledsen och kramade om mej länge.
När jag kom hem ringde jag telbolaget och avslutade dotterns abbonemang med direkt verkan.Om hon inte vill ha något MED mej att göra så vill hon inte heller ha något FRÅN mej...
Nästa vecka har vi julmarknad på skolan.Jag skulle varit med och pysslat på söndag till försäljningen,men pga av ingen barnvakt kan jag inte hjälpa till med detta eftersom dom inte vill ha barnen där då.
Och mamma som lovat komma,hade nu så mycket att göra i affären så det gick inte.
Stora dottern kommer inte fastän henns lillasyster ska gå lucia..för det är ju löjligt..
Lilla dottern förstår så klart inte varför dom gör så här.
Hon som stolt o glad ska gå lucia tåg har fått veta av sin syster som hon alltid sett upp till att det är LÖJLIGT...
Återigen står vi själva.MEN nu har jag beslutat mej att det är SÅ HÄR det ska förbli.
Julen vill jag INTE fira med dom,utan jag vill bara vara hemma oss två utan krav på något alls eller att vara någon till lags.
DENNA gången har JAG lärt mej läxan....
