Jag har än idag svårt att tro att allting är sant och är tvungen fortfarande kontrollera POIT dagligen.
Ändå har jag i dag gjort del 2 i nedräkningen.Bara 58 kvar!
Livet har ändrats HELT sedan beslutet.Numera slipper jag få ont i magen varenda gång posten kommer.Jag vet EXAKTA utrymmet för saker varje månad och från nästa månad när min mobil försvinner blir det bättre även där.Med Tvn på autogiro,och mobilen borta kommer jag endast ha 4 fasta räkningar varje månad.TeliaTv & telefon,el och hyra.Och sen då de som finns på planen,och det varierar i år.Från januari nästa år blir det samma resterande 4 år.Och det är skönt,lättare hålla koll på.
Jag hade mitt avslutande möte med min BR rådgivare i fredags,där vi gick genom hur starten varit för mej.
Hon sa till mej att hon inte var ett dugg orolig för mej,att jag verkligen lärt mej något och tagit till mej saker samt ändrat mitt tänkande.
Och det var ju det jag ville.
Något jag verkligen lärt mej detta året är att det INTE lönar sej och sitta och tycka synd om sej själv för INGEN kommer knacka på och erbjuda hjälp.Vill man förändra sin situation MÅSTE man själv aktivt ta tag i saker.
Det kan vara tufft och svårt,och när jag ser tillbaka på min egen kamp sista året som var den tuffaste rond jag någonsin gått så,så ser jag i dag att det var värt det.Många gånger kände man för ge upp,så långt i botten var jag men jag gjorde inte det och idag är jag glad jag faktiskt hade styrkan att klara detta på EGEN hand.
Jag har anmält mej som kontaktperson där om att ifall hon får ett ärende med någon som behöver stöd under sin kamp att få rätsida på ekonomin.Många ensamma mammor,kanske sjuka som jag riskerar hamna i fällan.Jag har fått så mycket hjälp själv av mina handläggare som jag är så tacksam för MEN under hela tiden kände jag att jag inte hade NÅGON jag kunde prata med om detta.
Det var en skam som man satt uppe och grät om nätterna över.Det var först i slutet jag fann någon jag kunde göra det med.Eftersom jag lagt om hela mitt liv så har jag oxå många värdefulla ideér och tips jag känner jag vill dela med mej av och kanske kunna vara till stöd och hjälp för någon som är i den situationen jag nyss själv var i.
Idag är jag STOLT när jag säger jag har en sanering.Jag har den som bevis på att jag lyckades vända en katastrof som var ohållbar till ett LIV igen.Och det SKA jag INTE skämmas för och tänker inte heller göra!
Jag vet jag har kämpat varenda sekund detta året för komma hit jag är idag.Och det har varit värt varenda tår.
Allt för många har sååå mycket stöd från man,och familjer och kan ÄNDÅ INTE hitta styrkan till att kämpa.Vilket är tragiskt.
Men jag har alltid trott på att ensam är starkast.Har man en stor familj så förlitar man sej på att de ska hjälpa en med allting och då blir det lätt man går runt o bara gnäller och tycker man har d för jävligt.Är man ensam måste man själv deala med saker.Har man det för jävligt,ja då är det upp till en själv försöka lösa problemen.
Sen är det ju så oxå att INGEN kan hjälpa en mer än en själv...man måste börja infrån sej själv innan man kan tycka någon annan ska hjälpa.Oavsett vad det gäller.
Mitt liv i dag består av FRAMTIDSHOPP.Planen jag följer håller jag hårt på.Jag vet exakt vad som ska gå till vad och vad jag kan använda till andra saker.Naturligtvis blir det inte över till någon lyx eller sådant,men det har jag ju aldrig haft ändå och klarar mej bra utan.
Men bara känslan när allting är betalt att HA PENGAR ÖVER är ofattbar!Något de flesta tar för givet ju.Även att kunna sätta sej ner och betala det man ska INNAN alla pengar är på kontot...helt enormt och otänkbart för bara ett litet tag sen.Att slippa ständiga extra avgifter för förseningar,allt sådant är BORTA!För mej är det som vinna högsta vinsten!
Denna månaden blev det skor och kläder för de pengar jag hade över till annat,framförallt till mej.Efter "vaknat" upp efter denna långa dvala,så såg jag min garderob INTE var så rolig.
Så denna månaden har jag investerat i massor av kläder till mej.Men UTAN slösa,jag kör på budget och på att LETA LETA LETA.Jag har handlat kläder på REA och fick tex 3 fina tunikor för under 300 kr MED frakt,mot normala priset på ca 800.
Sammanlagt har jag köpt ;
2 par skor
3 par byxor
1 hoodjacka
4 tunikor
2 singoallatoppar
samt
1 par byxor &
2 par skor åt lilla dottern
plus
1 hårklippning på henne.
Allt detta UTAN att krascha och det är en UNDERBAR känsla!
Jag skulle egentligen renoverat köket,men han som skulle gjort det kom aldrig och mätte som vi bestämt,så jag släppte den drömmen för stunden.
Blir i sommar jag kommer göra det och då får jag göra det på egen hand så gott det går.
I övrigt har vi haft VECKO-VÅR-STORSTÄDNING på skolan.
Jag och en annan mamma samarbetade och tog fönstren.Alla på utsidan och sen de i 1ans klassrum samt karmarna.
Vi gjorde det på dagtid vilket inte var så poppis bland fritids,men de måste förstå att OM jag ska hjälpa till med sådant här får det göras när jag kan.Kvällar är uteslutet för jag har ingen barnvakt.Alltså tog jag det jag kunde.Stora dottern var med men visade högt och ljudligt sitt STORA missnöje över detta.
Kroppen tog som väntat stryk av detta så i flera dagar har jag haft svår värk.Även om de ringt och bett mej ta mer så hade jag inte klarat det.Det finns ju typ 25 föräldrar till,och de får dela på det som finns kvar på listan.
Mitt hushållsarbete har lidit stort pga av detta,men jag hoppas må bättre i helgen så man kan röja lite även här.
Stora dottern började någon kurs idag,och jag hoppas den kan få henne på rätt plan.Saker har gått helt överstyr där och i morse grät min mamma i telefon av hopplöshet och så ska det fan inte vara!
Men när man tar upp detta så blir man bemött med sådant språk och skrik så man kunde tro man hade med en 14 åring att göra.
Hoppas det går framåt nu på den fronten så det kan bli lite lugn och ro även där.
Nu ska jag försöka sova lite igen,vakna innan med superförkylning.
