På onsdagen kom beslutet med posten och det var massiv läsning.Det mesta var dock kopior från det första beslutet handläggaren fattat.
Det nytillkomna var beslutet juristen fattat.
Och det var positiv läsning för mej.Hon gick helt på handläggarens linje men med den skillnaden att eftersom beloppen höjdes av KO den 1.1-12 så var mina belopp annorlunda.Vilket innebar att utrymmet blev mindre för berörda parter.Naturligtvis tråkigt för dom men inget jag kan rå för.Det FINNS bara ett visst belopp för mej,och det är sänkt sedan första beslutet.
Hur som helst så ska det börja sista mars.
Men även om jag är lycklig över beslutet så har de fortfarande 2 veckor på sej att överklaga.Det heter att det vunnit laga beslut först 3 veckor efter beslutsdatum.Så det är ju så klart nervöst för mej.
Men det har med posten kommit en del nr jag behöver framöver från några av dom,likväl som det faktiskt kommer avier med fullbelopp daterade EFTER beslutsdatum.
Något som gör mej så arg.
Det är inte bara nonchalant,det är även respektlöst mot ett tingsrättbeslut att göra så av dom!
Eftersom jag fått det av dom som ansåg jag skulle lämna mitt hem ,så blir jag inte alls förvånad om dom drar det till hovrätten 2 dagar innan beslutet äger laga kraft.Bara för att jävlas.
Effekterna av beslutet har nu börjat märkas i mitt dagliga liv.Jag mår bättre,jag känner hunger igen och känner mej piggare.Jag fick höra idag att jag fått mer färg i ansiktet,inte är så blek längre och det är säkert en effekt det med.
Sakta börjar jag hitta mej själv igen,så kanske en dag när alla beslut verkligen är klara,karusellen stannat och allt är LAGLIGT avslutat och man kan koppla av,så kanske jag kan ägna mej åt mej själv lite igen.
MÅNGA har varit så glada för min skull denna veckan..men tyvärr är det lika många som fortfarande väljer vända bort ansiktet för slippa ta del av detta.
Såna personer anser jag vara totalt EGOISTISKA o OEMPATISKA..tyvärr..
Min situation kan drabba ALLA..även ER....tänk på det när ni jagar drömmar om pengar,bilar,större hus,renoveringar,lyxresor,flashiga statussymboler etc.
Bomben kan slå ner hos den minst anade.Det RÄCKER med en tids sjukdom i princip idag.Nu kanske många har 2 löner leva på..men för ensamstående som mej som är vana ta till nästan allt för överleva..så blir det kännbart..och det rätt fort.
Jag kämpade på i ett antal år med några halvhjärtade försök till hjälp och rådgivning.Men inte förren Elisabeth ringde mej den måndagmorgonen efter hon läst mitt mail,och jag hörde vilken underbar människa hon var..så VÅGADE jag göra slag i saken.
Det blev möte direkt eftersom hon fått återbud och jag glömmer det aldrig.Det var en skrämmande tårfylld upplevelse när HON sa det JAG redan visste,
Det är ca 1 år sedan nu jag tog beslutet söka den hjälpen,och nu med besluten på papper är det något av det bästa jag gjort.Men under den sista svåra tiden när jag inte visste, kände jag det ofta som jag kämpat förgäves.För det var inte lite jobb jag la ner på detta.Det har krävts massor av timmar både hemma och på möten.UTAN ett STARKT psyke hade det ALDRIG gått,det är helt nervknäckande allt detta i alla dessa månder.I mitt fall tog det ca 10 månder från första mötet tills beslutet förra veckan.Jag kan inte räkna alla liter tårar jag fällt dessa månaderna...
Det har varit en otroligt LÅNG och SVÅR resa med massa insikter om både mej själv och andra.Vetskap och vilja om förändring.Men även med svåra sjukdomstillstånd pga av stressen.
Tyvärr så har en del inte förstått allvaret i det hela utan jag har även fått kämpa mot deras åsikter och tyckande om mej som person.
Jag är ju enligt vissa inget värd idag,andra tycker jag är "bitter",andra att jag "gnäller" och inte är "värd" ha några vänner.Andra har sagt till mej hur "jävlig" jag ser ut,om jag sett mej i speglen sista tiden.....
Verkligen långt från upplyftande saker.
Ja vad kan jag säga?
Man blir formad efter livet,har man upplevt det jag gjort länge är det VÄLDIGT svårt hitta någon glädje.Varenda sekund varenda dag kretsar kring det här.Man kan inte sova,inte äta,inget är skoj..ja man blir vad vissa anser "gnällig".Man har INGET socialt liv ALLS..kanske svårt förstå för de flesta,men isoleringen är nästan TOTAL.Att få må bra och vara frisk EN DAG är önsketänkande.Kraften,energin och all ork går åt till hålla sej "flytande".Dagliga rutiner är ett måste för kunna fungera alls.
Sjukdomstillstånden avlöser varandra precis hela tiden.I nuläget är det tex snart 30 dagar sedan jag fick årets influensa,och jag är inte helt frisk än.Jag fick lunginflammation och ikväll misstänker jag en öroninflammation,vilket jag brukar få som följdsjukdom på influensa.Men detta är bara ett ex på långvariga sjukdomar som drabbat mej.Och ju sämre jag mått desto värre har utbrotten varit av både IBS och fibron.
Nu finns det ju personer som har FÖRSTÅTT detta oxå.En fin vän sa till mej "men herregud du SÖRJER ju,det är faktiskt tillåtet"
Ja,jag sörjde mitt LIV.Jag sörjde att ALLTID få säga NEJ,att ALDRIG ha utrymme för något roligt.Jag SÖRJDE den person jag BRUKADE vara.Jag SÖRJDE att ALDRIG få känna mej frisk ens för en dag.
För INGEN kan väl ändå ha trott man VILL VARA den folk anser vara det svarta fåret?
Nu ska jag ta mej tiden att hitta mej själv igen.Jag VILL kunna se framåt och om besluten nu blir lagligt hållbara så kommer jag kunna göra det oxå.
På vägen dit vill jag säga ett ord till ALLA ER som under dessa åren INTE förstått varför vissa saker hänt,VARFÖR vänskap tog slut eller VARFÖR jag isolerat mej...
När svåra svåra saker som detta sker i en persons liv och man ENSAM måste kämpa mot dom,utan kunna berätta något pga av man skäms över hur det blivit så..då är det SISTA man behöver folk som vänder sej bort.Som avbryter 20 årig vänskap.Som skäller ut en eller som mobbar en.Eller som säger JAG FINNS HÄR men som INTE gör det,utan som drar så fort den kan.
Man behöver EN VÄN som kan förstå att NÅGOT är galet,som inte ger sej utan att man till sist VÅGAR berätta utan känna man blir dömd.
Några såna vänner har jag funnit på vägen.
Ni är mina guldkorn!
